Fokus i många av dagens organisationer är främst på doing på bekostnad av being. Alltför lite utrymme ges till att fundera över vad som skall göras och framförallt hur detta skall göras.
Att ständigt ha fokus på handling leder inte nödvändigtvis till bättre resultat. I ett hårt pressat tidsschema är det lätt att samma misstag görs om gång efter annan. Att stanna upp och fundera över om t.ex. projektet kanske skulle organiseras på ett annat sätt hinns inte. Många ger uttryck för att dagarna fylls av att hantera e-mail när tid istället skulle ges till viktiga strategiska frågor.
En värdefull aspekt av coaching är att den skapar utrymme för reflektion. Med hjälp av kreativa och utforskande frågor skapas nya perspektiv. Arbetssätt och arbetsformer utmanas med syfte att bäst ta tillvara alla resurser. En skicklig coach nöjer sig inte med ett första svar utan ställer ytterligare frågor som ”Hur skulle den minst sannolika lösningen se ut?” ” Om du tänker precis tvärtom – hur skulle det vara? En fråga jag själv ofta använder är ”Om du bara fantiserar hur skulle de då kunna se ut”? Oftast kommer det fram ytterligare aspekter som inte varit formulerade tidigare.
Om en fråga besvaras för snabbt stänger vi den. Och vi stänger inte bara frågan utan även möjligheten att skapa strategier för att komma förbi de hinder och mentala blockeringar som begränsar prestationen. En avgörande faktor för en organisation som önskar förbättra sitt resultat är att finna balansen mellan being och doing.
Tags: Coachande kultur, coaching