För några veckor sedan var jag i Las Vegas på ICF´s ( International Coach Federation) årliga coachkonferens. Har varit med på åtskilliga coachkonferenser genom åren. Ibland reser jag hem med många spännande och lärorika upplevelser och ibland är det mer sparsamt. Men det finns ett moment i öppningen av just den internationella konferensen som är mycket mäktig. Det är när alla deltagare välkomnas genom följande cermoni:
Alla delegater (ca 1.500 personer) är samlade och förväntasfulla. Varje land som är representerat ropas upp i turordning samtidigt som dess flagga visas på stora skärmar och alla närvarande landsmän ställer sig upp i kongresssalen och gör sig hörda på de mest skilda sätt. Denna gång var det extra häftigt. I år deltog nämligen besökare från 43 olika länder. Samtliga världsdelar var där. Det gav mig en underbar känsla av global gemenskap. Från vissa afrikanska och arabiska länder deltog endast en person. Men för bara några år sedan var det ingen alls som representerade dessa länder. I dag har ICF nära 20.000 medlemmar och 140 sk chapters (avdelningar) över hela världen.
Jag kan inte låta bli att fascineras över att det endast är 15 år sedan ICF grundades av en enda man i USA, Thomas Leonard. Det var för övrigt han som också grundade den coachskola jag själv utbildades vid, Coach University. Han har betytt oerhört mycket för coachingens utveckling och för dess profession. Jag valde tidigt att bli medlem i ICF (1999) och var också aktiv i att bygga upp dess nordiska verksamhet. Vid ett av de första mötena vi höll så var vi endast 8 deltagare från hela Norden. Idag finns det mer än 500 medlemmar i ICF bara i Sverige.
Det är minst sagt en expanderande bransch. Vid konferensen så gick jag på ett seminarium som handlar om coaching i Kina och hur snabbt den växer där. Det är inte utan jag undrar hur coachingen ter sig om ytterligare 15 år.