I coaching är det du som är instrumentet. Det finns kraftfulla tekniker och verktyg men i första hand är det du själv som är den viktigaste ingrediensen för att det skall bli ett bra och utvecklande samtal.
En förutsättning för kontinuerlig professionell utveckling är därför en ständigt närvarande personlig utveckling. Som professionell coach innebär det bl.a. att avsätta tid för egen reflektion efter genomförda samtal. Öka sin medvetenhet om både vem man är och hur man är som coach. Och framförallt öka medvetenheten om det man inte är medveten om dvs det man inte hör, ser och säger. Det är lätt att fortsätta att vara både Döv, Blind och Stum. Fortsätta med invanda beteenden och fånga upp endast de signaler som stämmer överens med det man förväntar sig. Upprepning leder dock inte till utveckling.
Vikten av kontinuerlig professionell utveckling har gjort att Coaching Supervision som fenomen växer starkt. En definition av Coaching Supervision (Hawkins & Smith) är följande;
The process by which a coach with the help of a supervisor can attend to understanding better both the client system and themselves as part of the client-coach system, and by so doing transform their work and develop their craft.
Det handlar om ökad självinsikt och medvetenhet om vem man är och hur man är. Men också ökad medvetenhet om de system som är närvarande. Coaching Supervision leder till både personlig och professionell utveckling och därigenom kvalitetssäkring. Inom närliggande områden, som exempelvis terapi, har handledning funnits länge . För seriösa terapeuter har det också betraktas som en del av professionen att regelbundet gå i handledning.
Allteftersom coaching etablerar sig som en egen profession växer kravet på både kvalitetssäkring och kontinuerlig professionell utveckling. Coaching Supervision har en viktig uppgift att fylla framöver.
Tags: coaching, supervision
Supervision är fantastiskt kraftfullt när supervisorn är rak och orädd. Jag gillar metaforen ”Döv, Blind och stum”. Funderar på dess mest fantastiska och kraftfulla motsats…. Kanske något i stil med ”medveten kommunikationsfångare”. Att vara medveten är väl en bra förutsättning i all kommunikation och det är mycket intressant att också våga och vilja utforska hur jag är omedvetet kompetent.
Håller med om att supervision har en viktig roll i vår profession. Hur kan vi, lika passionerat som vi är coacher, tillåta oss bli supersedda, superhörda och supermedvetna av en supervisor oftare?